Recension: iPod Nano (2G)
Så var det dags för min egen personliga recension av Apples något utdaterade kreation iPond Nano, andra generationen. Varför så sen, undrar ni säkert? Jo, därför att jag helt enkelt inte har haft någon förrän nu. Jag har alltid läst att iPoddarna har haft halvtaskigt ljud, men när min gamla iriver brakade ihop samtidigt som en kompis skulle sälja sin för ett vrakpris så slog jag till. Jag menar, så dåligt ljud kan de väl inte ha? Plus att jag gillar Apples tänk och produkter. De har ofta smarta och genomtänkta lösningar. Så jag köpte den av honom, en fullt fungerande Nano 2G 4GB för 400 spänn, inte illa.
Har haft den cirka en månad nu, och börjar känna mig mogen att sätta några för- respektive nackdelar på den. En definitiv nackdel som jag direkt kan slå fast är ljudkvaliteten. Till att börja med ska jag dock säga att jag inte är något ljudproffs, egentligen är jag bara en liten glad kille som uppskattar inställningsmöjligheter och balanserat ljud. Tyvärr återfinns ingen av de funktionerna i Nanon. Klart minus.
En fördel är storleken på den. Eller snarare, avsaknaden av storlek. För liten är den, och just hur de har valt att proportionera den gör den väldigt smidig att ha i byxfickan. Den långsmala designen gör den perfekt för att ha där. Om den istället hade varit mer fyrkantig hade den blivit mer otymplig, likt min iriver som jag aldrig har haft i någon jeansficka p.g.a. tjockleken.
Ytterligare en nackdel är iTunes. Det är säkert ett bra program för de som inte redan har någon mjukvara eller ett eget personligt sätt att organisera och lyssna till sin musik på, men för mig passar det absolut inte. Programmet känns tungrott (kanske det beror på Windowsmiljön) och osmart. Varför förutsätter den att jag vill lägga över all min musik? Det är kanske det ideala egentligen, men hur många musiklyssnare värda namnet har egentligen under 4GB musik på datorn? Ännu ett klart minus.
Om vi ska fortsätta på minusspåret så får sig Nanon ytterligare kängor p.g.a. batteritiden och avsaknaden av stöd för fler format. Jag har en del musk i FLAC-format som jag helt enkelt inte kan lägga över och lyssna på, vilket är tråkigt. Batteritiden är heller inget vidare, detta kan dock bero på att den faktiskt är begagnad, så batteriet kan vara slitet. Faktum är dock att jag inte får ut mer än 10-12h lyssnande, till skillnad från min iriver där jag kan få det dubbla.
Sammantaget känns iPoden som en annorlunda upplevelse jämfört med min gamla iriver. Att den är mer portabel är för mig ett jättestort plus, då jag alltid var tvungen att ha byxor med stora fickor eller jacka för att kunna ha med mig irivern. Med iPoden behöver jag inte tänka på det, utan det löser sig självt i.o.m. storleken. Detta väger dock inte upp nackdelarna; iTunes, batteritiden, formatstödet och ljudkvaliteten.
iPod Nano 2G får av mig 5/10.



2 kommentarer
Svenska klubben för ägare av iPod grÃ¥ter men det gör inte jag. Känns som om att du är bunden till allt möjligt dÃ¥ du äger en iPod. Friheten som finns hos mÃ¥nga andra spelare är en stor avsaknad. Tycker det är skönt att min iriver är “plug-and-play” eller vad man nu ska kalla det. Är bara att trycka in kabeln i datorn och sÃ¥ installeras drivrutinerna automagiskt och sÃ¥ poff sÃ¥ är den klar att använda, precis som ett helt vanligt usb-minne. Behövs inga fancy program eller nÃ¥got utan det är bara att slänga in musiken precis som du vill och skapa mappar och strukturer precis som du vill – precis som det ska vara.
Det är så sant som du säger, använder man en iPod är man låst till diverse mjukvaror, vilket är tråkigt. Jag tycker att spelarna i sig är helt okej, men just det faktum att du är bunden till en mjukvara tycker jag drar ned betyget väsentligt.
Lämna en kommentar