Vad som har hänt den sista månaden

Jag har inte skrivit nÃ¥got pÃ¥ ett tag nu, men jag har faktiskt funderat pÃ¥ att göra det flera gÃ¥nger utan att riktigt veta vad jag skriva. Nu sitter jag och bollar lite skrividéer med min flickvän, och dÃ¥ kommer ämnena rasandes i full fart. Det har hänt ganska mycket, men ändÃ¥ ganska lite pÃ¥ sista tiden. Ungefär som det där uttrycket “sÃ¥ nära, men ändÃ¥ sÃ¥ lÃ¥ngt borta”.

För det första har jag tagit studenten! Yay, grattis till mig! \o/ Blev ingen galen fylledag för mig och Johanna, som säkert många andra gjorde det till, utan vi tog det lugnt och åt smörgåstårta till lunch, och på kvällskvisten for vi och min familj på en liten, mysig mexikansk restaurang här i Råneå där vi delade på en halv karaff vitt vin. Maten var riktigt, riktigt god. Servicen likaså. Dock tycker jag inte riktigt om vinsmaken ännu, måste lära mig att tycka om det. ^^

För det andra har jag varit på jobbintervju på ett företag som heter Exait, som ganska förenklat är ett konsultföretag inom IT-branschen. Jag har stora förhoppningar om att få en traineeanställning där jag går bredvid någon lite mer erfaren konsult under några månader samtidigt som jag utbildar mig och får lön, för att sedan få fast anställning. Det är verkligen något jag vill syssla med i framtiden, så jag hoppas att jag får det.

Dessa tvÃ¥ är ganska stora grejer för mig, men även andra, lite mindre saker, har sÃ¥klart inträffat. Som exempel kan jag berätta om ett missöde som inträffade idag, när jag tog bilen in till stan i ett ärende pÃ¥ Hertsön. Jag skulle köpa en begagnad dator Ã¥t min lillebror, och när jag kom fram tänkte jag att “det här gÃ¥r nog ganska fort, men jag är ju trots allt pÃ¥ Hertsön, sÃ¥ jag lÃ¥ser nog bilen ändÃ¥”.

Det skulle jag aldrig har gjort, för tankspridd som jag är låste jag mig såklart ute ifrån bilen (hur tankspridd kommer jag inte vara när jag är pensionär om jag är såhär tankspridd nu? ). Det andra nyckelparet fanns hade mamma såklart med sig på jobbet, så jag började ringa runt till släkt och vänner för att se om jag kanske kunde hänga med dem tills mamma kunde komma med nycklarna. Såklart var ingen hemma, utan alla var på sina respektive jobb, utom en! Min kusins superschyssta sambo Sandra skulle vara hemma i cirka 20 minuter innan hon gick till jobbet, så jag skyndade mig dit med datorn i famnen (den vägde inte lite kan jag säga). Nåväl, det löste sig tack vare Sandra och Tobias (min kusin). Tack!

Det är väl det som har hänt nu på sistone. Plus att jag äntligen tog tag i gymmet och pallrade mig ned dit efter cirka en månads uppehåll. Kom av mig helt och hållet i mitten av maj när jag blev förkyld, men nu är jag förhoppningsvis tillbaka på rätt spår igen.

Ännu en sak som får mig på bättre humör är att jag och Johanna inte pratar lika ofta längre. Det är skönt att känna en viss frihet och ett visst avstånd kan jag tycka, och då är det också enklare att tycka om de stunder man faktiskt pratar. Dessutom orkar man ha längre samtal, även om de är färre till antalet.